Destiny, where ever it leeds you.

Nu börjar allt kännas så verkligt.
Men jag känner mig så ensam.
Jag är så ensam i alla dessa stora beslut.
Allt är upp till mig, ingen som kan hjälpa mig.


Dagen har vari okej.
Fjärilarna börjar leva i min mage nu.
En helt otrolig känsla.


Allt kändes så rätt men ändå så fel.
Hur ska jag kunna veta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0