Jag e trött på alla dåliga ursäkter,
alla tomma löften och alla tomma ord.
Jag e trött på att komma i andra hand,
Komma efter allt och alla andra.
Hur kan man sjunka så mkt i värde som jag gjort?
Om de ska va så här så vill jag inte va med.
Jag har alltid varit den starka,
 kunnat tagit diss efter diss och fortfarande stått upp rakt.
Men just nu klara jag inte mer, lova inte om ni inte kan hålla de.
Lämna mig inte ensam när ni lovat att vara med mig.
Och om ni tänker dissa mig, så säg de rakt ut ist.
Låt mig inte sitta och vänta.
För att sedan komma med en dålig ursäkt, som man med en gång förstår e en lögn.
Känns som om jag e en blomma som bara tappar blad efter blad 
Och snart kommer blomman stå där själv, och till slut vissna och dö ut.